måndag.

vilken start man fick på veckan då. kom till jobbet en timma försent idag. tydligen. märkte jag när jag satt mig på min plats och såg mig omkring och upptäkte att alla redan preatade i telefon för fullt. jag hade alltså glömt att ställa om min mobil till sommartid. pinsamt. men skönt med en timmas extra sömn (:

kom precis hem nästan. andreas och jag har varit på bio och sett slumdog millionaire. jag älskar att gå på bio mitt i veckan när det nästan är helt tomt i salongen. kan det bli mysigare? filmen var också helt okej. synd bara att utbudet inte är större här i plutt-staden. jag skulle tillexempel supergärna vilja se kate winslet och leonardo dicaprios revolutionary road. men icke. nej. nu ska jag krypa till kojs. hejs!

söndag.

jaha, då var det ett tag sen jag skrev något här igen. men nu har jag faktiskt en ursäkt som håller. gjorde nämligen en favorit i repris och svimmade av på toaletten för exakt en vecka sen idag, slog i huvudet och fick hjärnskakning. och har man hjärnskakning ska man undvika både datorer och tv-apparater i två dagar minst. förstår ni vad uttråkad man blir domdär två dagarna själv hemma? jag försökte läsa, baka, tvätta och städa lite. men det går ju inte att baka, tvätta eller städa hur mycket som helst. och läsning orkade inte mitt huvud heller med hur mycket som helst. eftersom jag har ett jobb där jag sitter framför en dator hela dagen är det ju inte så lätt att jobba heller. aja. nu är det bättre iallafall. bulan är borta, och blåmärkena sjunger på sista versen. det har gått från stor bula (typ svullen i hela ansiketet. andreas tyckte jag platsáde i startreak) till liten bula, till blåa blåmärken, till gula blåmärken. fast jag har fortfarande ganska ont i huvudet om jag inte får i mig några alvedon om dagen. men jag kanske får skylla mig lite själv också. eftersom jag hade fixat fribiljetter till lordis spelning i linköping i torsdags för att göra viktor glad kunde jag ju inte bara svika. men det gick bra det också. trots att vi stod typ längst fram. viktor blev supernöjd iallafall. förövrigt min första metalkonsert jag varit på tror jag (sobelkonserter räknas inte). måste säga att jag faktsikt blev mycket positivt överraskad. det var eldshow, fyrverkerier, blod och motorsågar. och ambitionerna var beundrandvärda.

nehepp. det ringer inte särskilt mycket. vi är bara två som sitter kvar nu sista timmen och svarar bara på globenlinjerna. längtar till klockan slår tre och jag får cykla hemåt. fast idag ska jag iofs gå runt och kolla och släcka och låsa överallt. har suttit här nu och varit småhungrig sen klockan tolv trots att jag åt frukost innan jag åkte hemifrån. vet ju att middagen står serverad när jag kommer hem sen. det är bra att ha en ledig sambo på helgerna när man själv jobbar. nej, nu ska jag väl kanske börja gå rundan och låsa och så överallt. hejs.


måndag.

jag hatar det här. jag har under de senaste dagarna spenderat åtskilliga timmar framför våran tv, klistrad framför gossip girl, och nu är det meningen att jag ska behöva vänta en vecka mellan avsnitten. jag har under de senaste två veckorna sett alla de 35 avsnitten som sänds på amerikansk tv. det är närmare bestämt 1470 minuter, mer än 24 timmar gossip girls tittande de senaste veckorna. och nu ska jag alltså behöva vänta en vecka mellan avsnitten. hur fan ska jag klara det? jag drömde till och med att jag var i gossip girl inatt. helt sanslöst sjukt. junkie.

-

förövrigt har mando diaos dance with somebody satt sig fast i mitt huvud. jag hörde den på radion när andreas skjutsade mig till jobbet igår, och jag hör den och nynnar fortfarande på den konstant. så nu hade jag inget annat val än att sätta på den på youtube när jag kom hem. och jag gillar den faktiskt.

onsdag.

38 dagar. just så många dagar har jag nu på mig att skicka in ansökan till su. stockholms universitet. och därmed påbörjar jag det största och mest omvälvande jag hittills gjort i mitt liv. jag och andreas ska alltså om allt går som planerat alltså flytta till stockholm och börja plugga. utan att känna någon. utan att hitta någonstans. och jag lovar att det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på detta. jag går ständigt med detta i mina tankar. ständigt från att vara supersäker och övertygad om att jag kommer att klara detta med en klackspark (okej, kanske inte riktigt så säker..) till att vara livrädd. tänk om jag inte klarar det? tänk om jag inte trivs? tänk om jag ångrar mig? tänk om jag längtar hem? tänk om dethär inte är vad jag vill göra egentligen? tänk om jag inte träffar en enda människa jag tycker om?

jag och mamma var där igår. i stockholm. på universitetet. det var öppet hus. och det var verkligen med skräckblandad förtjusning som jag gick där i korridorerna, bibloteket, fiken, hörsalarna. olika intryck for genom huvudet. kul. spännande. stort. läskigt. okänt. 5 år. kanske 6. det är förmodligen så länge jag kommer att gå där. antagligen slutar jag år 2014 med en lärarexamen eller kanske till och med någongång 2015 med kombinerad lärar- och masterexamen. det är frågan. det är många år. det är en stor skola. det är en stor stad. det är en ny skola och en ny stad.

men överlag känner jag mig sugen och taggad som bara den. vi ska alltså verkligen göra dethär. vi ska inom det närmsta halvåret att söka in till skolor, säga upp lägenheten, hitta en ny lägenhet, säga upp oss från våra jobb, flytta och börja leva som studenter.

-

förövrigt fick jag mitt första pensionsspararkuvert idag, och jag har tydligen hitills sparat ihop 9424 kronor i allmän pension som jag får nytta av om 45 år. det ni!

onsdag.

då har man uppfyllt ännu ett av målen jag satte för cirka en månad sen. nämligen att inte köpa något bröd överhuvudtaget, utan baka allt själv. så minst en dag i veckan avsätter jag numera till brödbak. och tack vare min toppen-studentpresent som jag fick av mormor och roffe (assistenten) är det dessutom hur smidigt som helst och tar inte alls mycket tid. och fördelarna är många, det är nämligen: 1) roligare 2) miljövänligare 3) godare 4) nyttigare (det känns iallafall så) och 5) billigare än att köpa bröd direkt i affären. hejs!




kumminlimporna jag gjorde idag.


bullar med vetegroddar och linfrön från förra veckan.

söndag.

finns det något bättre än tv-serie maraton? att totalt försvinna in i någon annan värld nånstans? oavsett vad det är för värld. ni hittar mig just nu på upper east side på manhattan med blaire och serena och chuck och nate i gossip girl. jag har under helgen helgen hunnit med de första åtta avsnitten, första säsongen. och jag längtar redan till när jag på nytt kan krypa ner i soffan för att se minst två avsnitt till på rad. jag tror egentligen inte att det är serierna i sig som är så viktigaste. utan avkopplingen det ger. faktiskt nu när jag tänker efter, en av de mest avkopplande sakerna jag vet. jag har tidigare streck-kollat igenom alla sex säsongerna av sex and the city på bara någon vecka eller två. detsamma med de första tre säsongerna av desperet houswives innan jag började på carpenter och var timvikarie på beckhemmet och inte jobbade så många timmar i veckan. en serie jag numera tillsammans med andreas följer i usa-takt, ett avsnitt i veckan. inte alls lika kul. likadant har det varit med greys anatomy. dexter (fösta säsingen är superspännande och superbra. en bit in i andra la jag ner serien. det borde skaparna också gjort.) criminal minds. lost följer jag också numera i usa takt för att andreas följer det. en stark kandididat till streck-kollande i och med att jag endast sett de senaste kanske sex anvsnitten och ingenting innan det. hm.

-

förövrigt tror jag att jag har genomgått någon slags personlighetsförändring de senaste månaderna. jag säger inte att jag är en helt annan person. men delvis. endel skulle förmodligen kalla det mognad. eller vuxenpoäng. jag vet inte. men numera är det inte alls särskilt stökigt här hemma. jag uppskattar att bara vara hemma och äta god mat och spendera kvällen i soffan när jag kommer hem från jobbet en fredag. och som idag, andreas och jag var uppe vid tio och åt ordentlig frukost (nybakt bröd) i soffan. och jag älskar det.

RSS 2.0