Lindas blogg. Om allt och inget.

finns det något bättre än tv-serie maraton? att totalt försvinna in i någon annan värld nånstans? oavsett vad det är för värld. ni hittar mig just nu på upper east side på manhattan med blaire och serena och chuck och nate i gossip girl. jag har under helgen helgen hunnit med de första åtta avsnitten, första säsongen. och jag längtar redan till när jag på nytt kan krypa ner i soffan för att se minst två avsnitt till på rad. jag tror egentligen inte att det är serierna i sig som är så viktigaste. utan avkopplingen det ger. faktiskt nu när jag tänker efter, en av de mest avkopplande sakerna jag vet. jag har tidigare streck-kollat igenom alla sex säsongerna av sex and the city på bara någon vecka eller två. detsamma med de första tre säsongerna av desperet houswives innan jag började på carpenter och var timvikarie på beckhemmet och inte jobbade så många timmar i veckan. en serie jag numera tillsammans med andreas följer i usa-takt, ett avsnitt i veckan. inte alls lika kul. likadant har det varit med greys anatomy. dexter (fösta säsingen är superspännande och superbra. en bit in i andra la jag ner serien. det borde skaparna också gjort.) criminal minds. lost följer jag också numera i usa takt för att andreas följer det. en stark kandididat till streck-kollande i och med att jag endast sett de senaste kanske sex anvsnitten och ingenting innan det. hm.

-

förövrigt tror jag att jag har genomgått någon slags personlighetsförändring de senaste månaderna. jag säger inte att jag är en helt annan person. men delvis. endel skulle förmodligen kalla det mognad. eller vuxenpoäng. jag vet inte. men numera är det inte alls särskilt stökigt här hemma. jag uppskattar att bara vara hemma och äta god mat och spendera kvällen i soffan när jag kommer hem från jobbet en fredag. och som idag, andreas och jag var uppe vid tio och åt ordentlig frukost (nybakt bröd) i soffan. och jag älskar det.